shandanie

När det var dags för oss att träffa läkaren, så visades vi in till ett rum med en gynstol. Det första jag tänkte var att där sätter jag mig inte nu när jag mår så dåligt! En manlig läkare kom in och pratade med oss och han ville göra ett ultraljud, så självklart fick jag sätta mig där ändå.. Han släckte lamporna i rummet så jag skulle kunna se dig bättre och där var du! Så liten! Man kunde se ditt lilla hjärta som kämpade på och slog där inne. Det var en otroligt häftig känsla! Läkaren sa att allt såg bra ut. Det var en otrolig lättnad! Han berättade också att du nu var 10 veckor och 2 dagar.

Vi pratade lite till med läkaren och han ville att jag skulle läggas in så jag kunde få dropp. Vi fick sitta och vänta på en sjuksköterska som skulle sätta droppet. Medans vi väntade var jag tvungen att gå och kräkas...
När sjuksköterskan kom så åkte din pappa hem.
Jag visades till salen där jag skulle spendera de närmaste 4 dagarna. Jag fick dela sal med tre gamla damer som var hur underbara som helst!
Första natten sov jag jätte dåligt och var tvungen att på upp och kräkas flera ggr. Det var väldigt bökigt att dra med sig den där droppställningen vart man än gick!
Att ligga inlagd var hur tråkigt och deprimerande som helst, men som tur var fick jag ju besök :)

Jag hade ingen matlust och ville inte sitta med de andra patienterna och äta ifall jag skulle börja må illa...

Ett par dagar gick och jag började känna mig bättre och fick så smått matlusten tillbaka, så nu kunde jag sitta med de andra och äta.

När läkaren gick ronden på torsdagen så hoppades jag på att hon skulle säga att jag fick åka hem på fredag så jag slapp stanna hela helgen också.
Det första hon sa när hon såg mig var att jag såg mycket mycket piggare ut nu än vad jag gjorde första dagen så självklart skulle jag få åka hem på fredagen! Jiippii!!!
På fredagen kom din pappa och hämtade mig efter jobbet.
Gud, vad det var skönt att få komma hem!