shandanie

Fick reda på nu på morgonen att farmor gått bort... Det var väl iofs väntat men ändå lika hemskt när det där telefonsamtalet kommer.
Jag är otroligt glad för att jag och syrran följde med pappa och hälsade på henne för ett tag sedan. Även om hon inte kände igen mig, så kramade jag om henne extra hårt, för kände väl på mig att det var sista gången jag skulle få träffa henne.
De sista dagarna har hon bara legat i sängen och fått morfin... Någon ur personalen har alltid suttit vid hennes sida eller så har min farbror och hans fru varit där. Pappa ville inte åka dit för han vill inte minnas henne så och det skulle inte jag heller vilja.
Med det jobbet jag har, så vet jag hur jobbigt det kan vara för anhöriga att bara sitta där och inte kunna göra nånting. Men att bara finnas där, hålla handen, stryka över huvudet, prata lite kan nog vara lugnande.
Jag kommer aldrig glömma första gången jag såg en människa dö framför ögonen på mig. Jag skulle jobba kvällen och väntade på att nästa arbetskamrat skulle komma. Jag var i köket och skulle göra iordning för kvällsmat. Då kommer en anhörig till vårdtagaren (som ligger för döden) in. Hon sa till mig att det nog inte var långt kvar nu.
Jag kunde ju inte bara säga "jaha" och fortsätta med mitt, så jag gick med henne. Inne på rummet låg vårdtagaren. Hennes andning var rosslig. (Den andningen förföljde mig i många nätter efteråt för det var det hemskaste jag hört). Hennes dotter stod och pratade med henne att allt skulle bli bra, att hon skulle få komma till ett bättre ställe.
Jag ville bara börja storgråta, men med så många anhöriga runt omkring var jag tvungen att lägga band på mig själv. Fruktansvärt oproffesionellt om jag skulle stå där och gråta....
Jag hade inte en aning om vad jag skulle göra. Kände mig som ett fån som bara stod där.
Efter en liten stund slutade vårdtagaren att andas och de anhöriga frågade mig om hon var död nu.
Visste inte vad jag skulle svara för jag var nog lite smått chockad, så jag sa att jag skulle gå och ringa sjuksköterskan.
Efter det kom äntligen min arbetskamrat som arbetat mycket längre än jag och som var van vid sånt här. Jag kunde slappna av och överlåta allt till henne.
När allt lugnat ner sig lite, så serverade vi kaffe till de anhöriga i vårat personlarum.
Eftersom det vid tillfället bara var jag en abretskamrat till, så var det jag som fick hjälpa till att göra iordning vårdtagaren (usch vad opersonligt det låter med "vårdtagare"....). Det var en konstig känsla att stå där och göra iordning en död kropp. Men detta ingår i vårat jobb. Dock tycker jag att de ska informera om sånt när man kommer på arbetsintevju. Att man t.ex faktiskt kan komma hem till en vårdtagare ute i hemtjänsten, som ligger död. Att de gamla faktiskt dör och att man kanske kan vara den som finns där just då och vad man då ska göra och tänka på.
Jag kom hem till en vårdtagare en gång som satt på toaletten, satt framåtlutad, helt knallblå, nästan lila, i ansiktet. Jag fick helt hjärnsläpp och började leta efter hans larm och skulle larma på det! Han hade en skjorta på sig och jag fick inte fram larmet. Till slut klarnade det väl lite i huvudet och jag ringde in till avdelningen. En arbetskamrat kom ut och tillsammans fick vi upp honom till sittande ställning och då började han andas normalt igen och färgen kom sakta men säkert tillbaka igen.

Kommer iaf att sakna min farmor otroligt mycket! Vi träffades kanske inte så ofta p.g.a. avståndet, men när vi väl träffades, så var hon så go. Hon tog sig alltid tid med mig och min syster. Vi kunde sitta ner och prata om allt möjligt när vi var där och hälsade på.
Har pratat många timmar i telefonen med denna kloka och visa kvinna! Hon lyssnade när jag var ledsen och kom alltid med goda råd. Hon arbetade också inom vården och hade den omhändertagande genen =)
En sommar var hon t.o.m. och hälsade på mig i Säffle tillsammans med mamma, pappa och syrran. Vi åkte ut till restaurangen på Duse och åt jätte god mat! Jag och Tobias bodde då på V:a Storgatan, på högsta våningen, men hon klarade trapporna galant! =)
Ska minnas henne som hon var när hon stod där i sitt söta förkläde och lagade underbart god mat.
Hon gjorde världens godaste pepparkaksgrisar! Vet inte vad den hemliga ingrediensen var =) 

Saknar dig älskade farmor!!!!!!!

Imorgon åker vi till Säffle!!!!! =)
Har köpt en dvd som man kan ha i bilen, så Em inte blir så uttråkad. Då kan hon kika på Emil hela vägen! =)
 När vi kommer fram blir det en sväng till barnens g-mormor och sen kanske en sväng på stan!
På lördag är det kalas för Tobias farfar och efter det beger vi oss till Karlstad för att äta god mat och dricka lite gott med Tobias bröder! =)
På söndag svänger vi in en sväng på IKEA. Ska köpa ett nytt vardagsrumsbord och en bokhylla till Ems rum som vi ska göra fint! Vann jätte fina väggdekorer på tradera häromdagen som ska upp på snedtaket i hennes rum =)

Idag upptäckte jag en till liten tand i Liams lilla mun! Så nu har han tre stycken. Han ser så söt ut med sina små risgryn! =)

Just nu är Em på dagis, Liam sover ochjag ska tvätta, tvätta och åter tvätta! Sen blir det en promenad till päronen.

Förra helgen fuskades det en massa med en massa god mat och en mass sött. Har kört stenhårt med strikt lchf denna veckan och minst en timmes promenad om dagen. Det har lönat sig! Så lite som jag väger nu har jag inte vägt sen jag ammade Liam för 8 månader sen! Då rasade jag i vikt =) Men till helgen blir det som sagt en massa god mat och dryck... men men det får det väl vara värt =) Får köra stenhårt sen igen! =)

Ha en härligt solig dag! =)

Jag var på Pang på Pensionatet med päronen i lördags, Vi hade jätte trevligt och jätte roligt! Det var så mysigt att få vara ensam med mamma o pappa. Egentid helt enkelt =)
Jag passade på att njuta i fulla drag för man vet aldrig hur länge man får ha dem här...
Igår var jag och barnen en sväng hos mamma o pappa. Mamma berättade då att hon vaknat mitt i natten av att hon hade ett tryck över bröstet. Efter en liten stund hade hennes vänsterarm domnat bort och hon blev jätte yr i huvudet och var på väg att tuppa av. Hon hade satt sig på sängkanten och lutat sig framåt och efter en stund hade det blivit bättre. Jag frågade henne om hon inte ringt 112, men det hade hon ju så klart inte!
Idag har hon iaf varit inne på sjukhuset i Alingsås, men eftersom det gått ett tag sen det hände, så kunde de inte säga om det var en hjärtinfarkt eller inte. Men på symptomen så låter det ju som att det var det.
Tänk om mamma hade dött där på natten!
Nu oroar jag mig för att det ska hända igen. Jag vill inte att hon ska dö. Vi kanske inte har haft det allra bästa mor-dotter-förhållandet, men jag vill ju inte att hon ska dö!
När man var liten, så trodde man att ens föräldrar var odödliga. De kunde aldrig dö. De skulle alltid finnas där. När jag sen insåg att så är ju faktiskt inte fallet, då rasade hela världen!
Jag kan ligga och tänka på det på kvällarna ibland och om jag vaknar på nätterna. Att en dag finns de inte längre. Min trygghet. Min hamn att komma hem till. Borta.
Så därför njöt jag i fulla drag i lördags för de finns här och nu och det är det jag ska fokusera på.

Vi kör ju LHCF här hemma och har gjort en tid nu. För Em är detta jätte bra eftersom vi äter så mycket fet mat och hon behöver gå upp i vikt. Jag och Tobias äter inga kolhydrater, men det gör självklart hon! =)
Att äta enligt denna dieten är nog det bästa jag gjort! Jag mår mycket bättre, känner mig mycket piggare och magen är inte så uppsvälld som den har varit och det bästa av allt; jag går ner i vikt! =)
En till positiv grej är ju att man får prova på så många nya maträtter!
Tänkte jag skulle länka er till några recept som vi provat här hemma och som har varit väldigt smarriga!

TACOPAJ- Har gjort denna flera ggr och den blir godare och godare för varje gång! =)

FISKGRYTA- Denna har vi ätit en gång, men lär bli fler ggr! Jag är inte så värst förtjust i fisk, men denna grytan var riktigt god!

LASAGNE PÅ SQUASH- Den här rätten är sååå god!!! Mycket mycket godare än vanlig lasagne!

HET KÖTTFÄRSFYLLD PAPARIKA- Det här har vi också ätit flera ggr och Em älskar det! =) Jag brukar blanda i strimlad vitkål i färsen också. Em får ris i sin =)

CHOKLADMOUSSE- Den här.... Vad ska jag säga?? MMMMMMMMmmmmmmmm!!!!! SÅÅÅÅÅÅÅ GOOOD!!!!!!! Den MÅSTE ni prova!!!!! Den är beroendeframkallande och det bästa av allt är att man kan äta hur mycket man vill utan att behöva oroa sig för att bli tjock! (OM man äter enligt lchf då vill säga =) )


Ja, där har ni lite tips! =)

Blir så nostalgisk varje gång jag lämnar Em på dagis. Medans de renoverar Rävlyan, så har de ju flyttat ner till lokaler på skolan. Där gick jag från 1:an till 6:an. Har t.o.m. hejat på min förskolefröken! =)
När jag gick där med Em och hon höll mig i handen, så kom tanken att det kommer att komma en dag då hon inte vill att jag ska följa henne till skolan. En dag då hon helst vill att mamma ska vara någon som helst inte syns o hörs =) Så när jag gick där hand i hand med henne, så var jag tvungen att sätta mig ner på huk bredvid henne och pussa henne över hela ansiktet! Hennes kommentar till det var: Meeen sluuuta mamma!!!!
Men så gav hon mig en puss och en kram och sen gick vi vidare =)

Älskar denna lilla unge som har så mycket att babbla om! Tror jag har skrivit det förrut, men då gör jag det igen isf, mamma sa alltid till mig när jag var liten: Käften går som en lammröv!
Det stämmer in på Emsan också =)

I söndags fick Em efter mycket tjat följa med mig till IcaMaxi och storhandla. I bilen på vägen dit, så började hon gapa om att hon ville ha nallebjörnen som låg på golvet. Jag sa att jag kunde stanna om en liten stund och ge henne den. Det svaret dög ju inte åt den lilla fröken så då sa hon, eller snarare skrek: Nuuu blir Emmie JÄTTE ARG!!!!!! =)
I affären skötte hon sig hyffsat bra! Till en början iaf.... Fick henne lugn ett tag eftersom IcaMaxi bjuder alla barn på banan inne i affären, så medans hon åt dem var hon skötsam.
Sen blev hon helt tossig! Sa hej till varenda människa som gick förbi henne. Hon t.o.m. daskade till ett par tanter i rumpan, det var pinsamt! Men som tur var skrattade de bara =)
När vi stod i kön stod en gammal tant med en rullator efter oss. Då klappade hon på rullatorn och sa till tanten: Den är tuff! =)
Lilla tokfian!

Liam har lärt sig att gå med sin gåvagn och jösses vilken fart! Han kommer bli farlig den killen när han lärt sig att styra också... =)
Han är på och ska pilla på precis ALLT! Så fort jag öppnar diskmaskinen, så är han där och ska plocka.
Öppnar jag kylen, ja då kryper han i turbofart, så han ska hinna fram och pilla på allt därinne.
Han har börjat "prata". En massa "dadadadadadadadada" hela dagarna!
Han älskar sin syster och skiner upp som en sol så fort han ser henne!
De är goa de små! =)

Nu ska jag kolla på en gammal film, eller ja den är från 1992. Ha ett underbart liv heter den. Se den om ni inte sett den! =)