shandanie

Fick besked från försäkringskassan idag att jag får havandeskapspenning! Så den 15:e dec går jag hem från jobbet och tänker inte gå tillbaka på väldigt väldigt länge och det ska bli sååå skönt!!! Ska bara gå hemma och rå om mig själv och förbereda för bebisen :)

...Hoppas bara jag hinner vara med på julbordet... MAT e alltid gott! ;)

Din farmor och farfar!


Din underbart härliga g-mormor!

Dina två kusiner: Fanny och Wilma!

En av dina tre farbröder med sin fru (Niclas och Helena)!

Dina andra två farbröder (Fredric och Christian)!

En väldigt trött farbror Fredric!
Var tvungen att lägga upp den bilden bara för att retas lite :)

Jag och din mysiga moster!

Din morbror och en av dina många kusiner, Viktor!

Din underbara morfar!

Din underbara mormor,mamma och din moster!

Din moster,jag och din g-farmor!

Din morfar och min farfar :)

Slänger in en bild på "tant Liza" också :) Henne kommer du få träffa ofta!

Jobbade i söndagskväll då två vårdtagare förmodligen hade magsjuka... Den ena tjejen jag jobbade med var tvungen att gå hem för hon började må dåligt. På måndag började jag också kräkas, ringde jobbet och det visade sig att tre till hade insjuknat.
Idag mår jag lite bättre, men har fortfarande ingen matlust så det blir att leva på blåbärssoppa och cocacola idag också :)

Hoppas nu bara att Tobbe håller sig frisk så att din farmor och farfar kan komma och hälsa på oss på lördag!

Ringde jobbet precis nu för att säga att jag kommer och jobbar på torsdag igen. De var 4 st i personalstyrkan idag, vi brukar vara 8... Den sprider sig som en löpeld den där magsjukan...

Har åkt på en hemsk nästäppa! Fy fasen vad jobbigt det är!!! Nu har jag använt nezeril i tio dagar, så nu är det dags och lägga av med den så man inte blir beroende... Ringde barnmorskan som rekommenderade Rhinocort Aqua. Ska iväg till apoteket sen om det bara ville sluta regna nån gång! Får hoppas den nässprayen hjälper annars vet jag inte vad jag gör!!!

En annan av din mammas favoriter! :)

Till Tobbe- min favorit, min livskamrat, min bästa vän, mitt allt, min oas i öknen.

Igår tatuerade din pappa sig:



Nästa projekt blir att tatuera in ditt namn :)

Idag mår jag toppen!!!
Var hos barnmorskan i tisdags och fick lyssna på hjärtljuden igen. De låg nu på 142. Hon mätte magen och den växer som den ska. Fick väga mig också och har nu gått upp 8 kg sen den dagen jag blev inlagd på NÄL.



Sparkarna känns otroligt mycket nu och det syns även utanpå magen. Du är en livlig liten krabat! Måtte du inte få samma humör som jag hade när jag var liten bara... :)

Vi längtar sååå efter dig och hoppas att tiden ska gå fort så att du snart är här! Både barnvagn och spjälsäng står redo :)

Veckorna gick och jag började må hur bra som helst!
Den 25:e augusit var det dags att få se dig igen :) Klockan 10.00 hade vi fått en tid inne på NÄL för ultraljudsundersökning. Jag fick lägga mig ner och fick lite kall gel på magen. Och där var du igen, fast något större den här gången! :) Nu kunde man verkligen se att det var en bebis som låg där inne! Du sparkade och fäktades för fullt och visade upp dig så fint! Både jag och din pappa var helt tysta för det var en sån häftig känsla!
Det var så underbart att få se!



     

När det var dags för oss att träffa läkaren, så visades vi in till ett rum med en gynstol. Det första jag tänkte var att där sätter jag mig inte nu när jag mår så dåligt! En manlig läkare kom in och pratade med oss och han ville göra ett ultraljud, så självklart fick jag sätta mig där ändå.. Han släckte lamporna i rummet så jag skulle kunna se dig bättre och där var du! Så liten! Man kunde se ditt lilla hjärta som kämpade på och slog där inne. Det var en otroligt häftig känsla! Läkaren sa att allt såg bra ut. Det var en otrolig lättnad! Han berättade också att du nu var 10 veckor och 2 dagar.

Vi pratade lite till med läkaren och han ville att jag skulle läggas in så jag kunde få dropp. Vi fick sitta och vänta på en sjuksköterska som skulle sätta droppet. Medans vi väntade var jag tvungen att gå och kräkas...
När sjuksköterskan kom så åkte din pappa hem.
Jag visades till salen där jag skulle spendera de närmaste 4 dagarna. Jag fick dela sal med tre gamla damer som var hur underbara som helst!
Första natten sov jag jätte dåligt och var tvungen att på upp och kräkas flera ggr. Det var väldigt bökigt att dra med sig den där droppställningen vart man än gick!
Att ligga inlagd var hur tråkigt och deprimerande som helst, men som tur var fick jag ju besök :)

Jag hade ingen matlust och ville inte sitta med de andra patienterna och äta ifall jag skulle börja må illa...

Ett par dagar gick och jag började känna mig bättre och fick så smått matlusten tillbaka, så nu kunde jag sitta med de andra och äta.

När läkaren gick ronden på torsdagen så hoppades jag på att hon skulle säga att jag fick åka hem på fredag så jag slapp stanna hela helgen också.
Det första hon sa när hon såg mig var att jag såg mycket mycket piggare ut nu än vad jag gjorde första dagen så självklart skulle jag få åka hem på fredagen! Jiippii!!!
På fredagen kom din pappa och hämtade mig efter jobbet.
Gud, vad det var skönt att få komma hem!

Slänger in en liten dikt här mitt i allt som jag skrev för flera år sedan.


Han vänder sig om. Där kommer hon. Sakta och försiktigt uppenbarar hon sig. Så stor och rund, men ändå så het. Ju mer han ser av henne desto mer känner han värmen som strömmar ut från henne mot honom. När hon kommer blir även allting runtomkring så vackert! Ingen är som hon, hon är helt unik! Han vet att han aldrig kommer att kunna röra vid henne, aldrig få vara henne nära. Ibland syns hon inte, men han vet att hon ändå finns där ute någonstans. Och då längtar han, önskar med hela sitt hjärta att hon snart ska komma tillbaka! Han skulle kunna göra vad som helst bara han fick vara hos henne för alltid! Känna hennes värme i all evighet. Få följa med henne till alla andra ställen som hon besöker. För ibland är det andra som får njuta av hennes närhet, men det gör honom inget. Han äger ju henne faktiskt inte. Hon finns där för allt och alla, så är det bara. Hennes namn är SOL.

Dagarna gick och jag jobbade på. Förstår inte nu hur jag orkade, men på nåt konstigt sätt gjorde jag det. Kräktes inte så mycket på jobbet, det var mer när jag kom hem och kunde slappna av och bara vara för mig själv. Försökte med alla sorters husmorstips och fick receptbelagda tabletter mot illamåendet som hjälpte någorlunda i början, men som sen inte hjälpte alls. Till slut orkade jag inte mer, så på inskrivningen hos barnmorskan den 7:e juli bad jag om att få bli inlagd. Hon tog urinprov som visade på vätskebrist. Jag var jätte orolig för dig och önskade SÅÅÅ att det inte hade hänt dig något p.g.a. det här illamåendet. Hon skickade med mig en remiss och sen åkte jag och din pappa raka vägen till NÄL. Där fick vi sitta på akuten ett bra tag innan det var dags för oss att träffa läkaren.

14:e juni var det datum som jag berättade för din mormor och morfar att de skulle bli just mormor och morfar. De blev överlyckliga och kramade mig hårt och länge! Trodde jag skulle gå sönder :)
På jobbet gick det inte så bra... Jag mådde så fruktansvärt illa och inga tabletter hjälpte. Det lilla jag fick i mig kom upp lika fort igen, så jag tänkte att det är lika bra och berätta för arbetskamraterna hur läget var.
Hemma låg jag mest i sängen med en hink bredvid mig och tyckte synd om mig själv.

Den 20:e juni åkte vi till din farmor och farfars sommarstuga i Årjäng för att fira midsommar. Vägen dit kändes hur lång som helst, men jag lyckades iaf hålla mig ifrån att kräkas på vägen. När vi kom fram var jag ganska trött och din farmor hade dukat fram hur mycket mat som helst! Jag satt mest och petade i maten... Detta var iaf helgen som de fick reda på att jag var gravid, fast det hade de nog redan listat ut eftersom jag hade skvallrat för din farbrors fru Helena som skvallrat för deras dotter Fanny som NÄSTAN försa sig till din farmor :)


Sommarstugan i Årjäng

gjorde jag den 13:e juni. Vi pratade om hur det kändes och hon gav mig en massa papper om allt möjligt som var bra att veta. Vid denna tiden hade dock inte mitt illamående blivit så mycket bättre tyvärr...

Måndagen den 16:e juni rusade jag iväg till apoteket så fort de öppnade och köpte ett gravtest. Rusade lika fort hem igen och satte mig på dass och kissade för fullt! Med en gång visade testet ett STORT +. Det första jag tänkte: Det här kan inte vara sant!
Mina händer började skaka. Efter 2 minuter var det fortfarande ett STORT PLUS!  Jag blev rädd, glad, ledsen, lycklig -ja allt på en gång! Vad skulle jag göra nu??!! Jag ringde till din moster först och grät i telefon! Hon blev jätte glad så klart! Sen ringde jag min älskade vän Liza som inte svarade!!! Så jag drog iväg ett sms till henne att hon skulle ringa mig så fort som möjligt!
Efter det ringde jag min arbetskamrat och kompis Camilla som just då var på jobbet :) Sen kom jag på mig själv att jag kanske skulle berätta för din pappa. Han kanske gärna ville veta han också :)
Först tänkte jag vänta tills han kom hem från jobbet, men jag kunde inte hålla mig. Jag ringde hans mobil och han svarade. Jag berättade att jag gjort ett test.
-Vaddå för test? Undrade han.
-ETT TEST DU VET!!!! Skrek jag (nästan). :)
- Vad har du gjort NU? Frågade han.
-ETT GRAVIDITETSTEST!

Sen blev det tyst i luren. Tror din pappa kände alla de känslorna som jag kände då jag precis gjort testet. Han blev nog skärrad först för ingen av oss trodde ju att det skulle gå så fort.

När din pappa sen kom hem från jobbet på eftermiddagen, så hade han en jätte fin bukett med lijor med sig! :)



Magen

Kommer ej ihåg i vilken vecka bilden togs, men jag tror det var ett par veckor efter att testet visat positivt.