shandanie

Ja, kanske skulle ta och blogga lite. Det var ett tag sedan...

Vissa dagar känner jag mig piggare än någonsin, vissa dagar känner jag mig helt tom och sleten... Att vara tvåbarns mamma är ingen dans på rosor alla gånger. Jag önskar sååååå att jag kunde hitta ett jobb, så Tobbe kan gå hemma ett tag. Det är inte det att jag inte älskar mina barn, men jag skulle behöva komma hemifrån och få sakna dem ibland.
Em kan vara rent ut sagt för jäklig! Hon kör med mig som bara den på dagarna. Hon slår på Liam, hon slår på mig, hon får värsta utbrotten och gapar och skriker.
Jag kan säga så här att jag skulle aldrig våga lämna Em ensam med Liam ens en sekund!
Samtidigt kan hon vara hur go som helst och sitta och gosa med både mig och Liam.

Förra helgen sov Liam hemma hos Emelie från lördag till söndag. Tror Em tyckte det var jätte mysigt att få både min och Tobias fulla uppmärksamhet. Vi satt på golvet och lekte med henne och busade runt här hemma =)

I juli har jag och Tobias bokat en hotellnatt på Skrea hotell i Falkenberg! ÄNTLIGEN ska jag få komma dit!
När jag var yngre spenderade familjen alltid en vecka där. Jag bara älskade att bada i havet (om där inte var fullt med maneter då förstås...).
Det ska iaf bli underbart. Tanken var ju att åka utan barn, men nu funderar vi på att kanske ta med Em. Hon skulle säkert tycka att det var jätte roligt att få bada i havet och samla snäckor och äta en massa god mat.
Liam var ju med oss på hotell i gbg, så egentligen är det väl inte mer än rätt att hon får följa med oss denna gången =)

Har ett delmål att ha gått ner MINST 6 kg tills vi åker till Falkenberg! Får se om jag klarar det... Försöker ta promenader varje dag.
Idag var jag och Liam ute och gick 90 min efter att vi lämnat Em på dagis. Tror jag svettades bort ett x antal kilon. Iaf kändes det så.

Nepp, nu ska jag slappa här. Båda barnen sover. Lugnet har infunnit sig. Lugnet före stormen kanske eftersom vi väntar åskoväder.

Ska försöka blogga lite oftare =)

Sitter här ensam. Tobias och barnen sover sedan länge.

För de som inte vet, så hände det en grej här hemma tisdagen efter påsk.
Tobbe hade gått till jobbet. Jag och Em vaknade ett par timmar senare. Låg och msyte i sängen och sen gick vi upp till en vaken och glad liten Liam som låg i sin säng och skrattade. Jag tog upp honom, gick in på toaletten och la honom på skötbordet. Hade inte med nån tröja till honom, så jag "skulle bara" gå och hämta en. Det skulle ju "bara" gå på ett par sekunder. När jag står vid hans garderob hör jag det hemskaste ljudet jag någonsin hört! Jag skriker "JÄVLAR" rakt ut och förstår att det är Liam som ramlat ner! Han skriker för full hals och när jag kommer in på toaletten, så ligger han på magen med ansiktet rakt ner i klinkersgolvet! Jag får upp honom, får panik, gråter hysteriskt och vet inte vad jag ska göra. Stackars Em förstår inte vad som hänt och går bara efter mig när jag vandrar omkring med Liam hårt i famnen och inte vet alls vad jag ska göra. Kan inte tänka klart.
Efter en stund ringer jag iaf till Tobias som sätter sig i bilen och åker raka vägen hem.
Liam fortsätter att gråta. Jag tänker iaf såpass klart att jag känner på hans mage och kollar att han kan röra sina armar och ben som vanligt. Det enda jag kan tänka på är att inte låta honom somna.

Tobbe kommer hem. Vi sätter oss i bilen. Stackars Em fick ingen frukost och inga skor hann vi sätta på henne.
På vägen in till Näl somnar Liam, men är lättväckt.
Vi kommer fram till näl. Går in på akuten och anmäler oss. Vid denna tiden har Liam lugnat ner sig något, men får skrikattacker. Till slut får vi komma in och en kirurg tittar, klämmer och känner på honom. Liam fyrar av ett leende åt henne =)
Efter undersökningen slussas vi vidare till barnavdelningen där jag och Liam får stanna kvar för observation.
Han får i sig lite mat och sover en stund. Skriker en hel del emellanåt, men får alvedon som hjälper något.
Sjuksköterskor kommer och tittar till honom. Kollar att han är lättväckt. Allt verkar bra och sent på kvällen får vi åka hem igen.

Man kan ju inte låta bli att tänka på allt som KUNDE ha hänt. Tänk om han hade dött?! Jag skulle aldrig förlåta mig själv, det kan jag inte nu heller. Jag skulle aldrig ha lämnat honom! Jag vet ju mycket väl att man ALDRIG ska lämna sitt barn på skötbordet!!!!!
Hade han dött, så hade jag gått under! Blivit ett vrak. Jag vill inte tänka på det, men kan inte låta bli.
Jag skäms för att jag lämnade honom där som jag gjorde. Vad ska andra tro om mig? Att jag är en vårdslös mamma???

Det var en otroligt sorglig början på veckan och på onsdagen begravde vi min farfar. Han var 96 år och hade levt sitt liv, men begravningar är ändå jobbiga.

Nu ska jag gå och pussa på en sovande Liam och sen ska jag krypa ner i sängen bredvid Em och min älskade sambo och känna tacksamhet för att det gick såpass bra som det gjorde med Liam. En skyddsängel hade han den dagen. Kanske var det farfar?? En fin tanke iaf =)

Tänk vad olika dofter kan trigga minnet, så man minns saker som man trodde man glömt bort =)
Det var förra veckan som jag hade lämnat av Em på dagis och var på väg hem med Liam i vagnen. Då kör två tjejer förbi oss sittandes på en moped och bensinångorna från en moped doftar på ett speciellt sätt, tycker jag iaf =)
Det fick mig att minnas när jag fick en moped på min födelsedag! Kunde väl aldrig i min vildaste fantasi tro att JAG skulle få en moped! Men det fick jag, en MT5:a. Jag blev överlycklig så klart! Det första jag gjorde dock, när jag skulle provköra i trädgården, var att ramla så kopplingshandtaget gick av... Men det var snabbt lagat och sen var det bara att fräsa iväg!

På den tiden bodde vi ute i skogen i Gräfsnäs, så då var ju mopeden helt underbar att ha! Jag kunde åka vart jag ville, när jag ville!
Åkte till Mellby där bästa kompisarna bodde och vi åkte iväg till Hawaiihöla och badade =)

Kommer ihåg en gång när jag skulle åka hem från Mellby. I ena änden av himmlen var det solsken och i den andra var det värsta åskovädret. Jag var skitnervös för att åskan skulle komma närmare, så då önskade man att mopeden gått lite fortare än vad den gjorde =)

Ja jösses vad mycket kul man haft!

När det var färdigåkt sålde jag den till en kille som nog blev lika glad som jag när jag fick den =)
För pengarna åkte jag till Grekland med min dåvarande pojkvän =)


En sån här snygging hade jag fast med blå sadel =)

För er som följer Greys anatomy på kanal 5 och INTE vill veta vad som händer i kommande avsnitt, titta INTE på det här klippet!!!!!!
Måste bara säga att det här avsnittet är ett av de bästa och den här låten bara älskar jag!