Mina konstiga drömmar...
Har drömt flera nätter att jag är med i en bilolycka. Senast jag drömde om det var natten till midsommaraftonen och det var också den gången som drömmen skrämde mest.
Jag hade somnat till vid ratten och vaknade av att Tobbe skrek åt mig: Nu har du sekundrar på dig att rätta till det här Jennie!!!!
Det var bilar framför mig och det kom mötande trafik. Jag kollade på hastighetsmätaren och den stod på nästan 200 km/h!
Jag kände bara att nu dör vi. Jag kommer aldrig återfå kontrollen över bilen igen.
VARJE dröm, precis innan det smäller, så tänker jag: Det här är bara en dröm! Jag vill inte dö!
I drömmen försöker jag blunda och i verkligheten försöker jag öppna ögonen.
De andra gångerna jag drömt detta har det varit väldigt lätt att vakna, men denna gången tog det en evighet. Eftersom jag hört att om man dör i sin dröm, så dör man i verkligheten också. Vet inte om det stämmer, men jag har ALDRIG dött i några av mina drömmar! Jag har alltid lyckats vakna. En vanlig dröm är ju att man faller och precis innan man slår i backen så vaknar man.
Men åter till min bilolyckedröm.
När jag väl vaknat till, så fick jag känslan av att jag hade dött. Att detta var livet efter. Jag satte mig upp i sängen och kollade om Fredric låg kvar borta i andra änden av rummet i sin säng, och det gjorde han. Jag kollade bredvid mig att Tobbe och Emelie fanns där, och det gjorde de. Men ändå på något sätt så kändes det som att jag hade dött i den där olyckan. En jätte skum känsla och det tog ett bra tag innan den försvann.
Vet inte varför jag drömmer om bilolyckor hela tiden... Men det är väldigt jobbigt och jag blir alltid så förvirrad när jag vaknar.
Jag har länge funderat på det här med parallella universum. Läste en bok av Dean Koontz en gång som handlade om just parallella universum (tyvärr kommer jag ej ihåg vad den heter, men det ska jag ta reda på). Tyckte det var en väldigt intressant teori.
Att det nånstans finns en Jennie som aldrig flyttade till Säffle, aldrig träffade Tobbe, aldrig fick sin älskade Emelie. En Jennie som kanske valde en HELT annan väg i livet som karriär eller ett liv i ensamhet.
Kanske att det nånstans fanns en Jennie som faktiskt dog i den där bilolyckan jag drömmer om hela tiden.
Nu blev jag väldigt djup här och jag tror jag ska hålla mina tankar och funderingar omkring just detta för mig själv, så jag inte blir klassad som värsta ufot eller tönten :)
Men jag återkommer om namnet på boken för den tycker jag absolut att ni ska läsa!
Ciao!
Jag hade somnat till vid ratten och vaknade av att Tobbe skrek åt mig: Nu har du sekundrar på dig att rätta till det här Jennie!!!!
Det var bilar framför mig och det kom mötande trafik. Jag kollade på hastighetsmätaren och den stod på nästan 200 km/h!
Jag kände bara att nu dör vi. Jag kommer aldrig återfå kontrollen över bilen igen.
VARJE dröm, precis innan det smäller, så tänker jag: Det här är bara en dröm! Jag vill inte dö!
I drömmen försöker jag blunda och i verkligheten försöker jag öppna ögonen.
De andra gångerna jag drömt detta har det varit väldigt lätt att vakna, men denna gången tog det en evighet. Eftersom jag hört att om man dör i sin dröm, så dör man i verkligheten också. Vet inte om det stämmer, men jag har ALDRIG dött i några av mina drömmar! Jag har alltid lyckats vakna. En vanlig dröm är ju att man faller och precis innan man slår i backen så vaknar man.
Men åter till min bilolyckedröm.
När jag väl vaknat till, så fick jag känslan av att jag hade dött. Att detta var livet efter. Jag satte mig upp i sängen och kollade om Fredric låg kvar borta i andra änden av rummet i sin säng, och det gjorde han. Jag kollade bredvid mig att Tobbe och Emelie fanns där, och det gjorde de. Men ändå på något sätt så kändes det som att jag hade dött i den där olyckan. En jätte skum känsla och det tog ett bra tag innan den försvann.
Vet inte varför jag drömmer om bilolyckor hela tiden... Men det är väldigt jobbigt och jag blir alltid så förvirrad när jag vaknar.
Jag har länge funderat på det här med parallella universum. Läste en bok av Dean Koontz en gång som handlade om just parallella universum (tyvärr kommer jag ej ihåg vad den heter, men det ska jag ta reda på). Tyckte det var en väldigt intressant teori.
Att det nånstans finns en Jennie som aldrig flyttade till Säffle, aldrig träffade Tobbe, aldrig fick sin älskade Emelie. En Jennie som kanske valde en HELT annan väg i livet som karriär eller ett liv i ensamhet.
Kanske att det nånstans fanns en Jennie som faktiskt dog i den där bilolyckan jag drömmer om hela tiden.
Nu blev jag väldigt djup här och jag tror jag ska hålla mina tankar och funderingar omkring just detta för mig själv, så jag inte blir klassad som värsta ufot eller tönten :)
Men jag återkommer om namnet på boken för den tycker jag absolut att ni ska läsa!
Ciao!
Kommentarer
Trackback
