Tankar...
Har börjat fundera en hel del kring det här med rasism och nazism... Jag hoppas för allt i världen att Emelie slipper gå igenom det jag fick gå igenom de två första åren på högstadiet!
Man är ganska liten när man börjar 7:an och de som gick i 9:an tyckte man var jätte stora! Det fanns en hel del nazister i våran skola på den tiden. Varje dag var jag rädd för att gå dit. Rädd för att få höra de där orden skrikas efter mig i rent raseri. Men jag höll ut! Jag stannade ALDRIG hemma från skolan p.g.a. dem. Jag försökte hela tiden tänka att om ett år så finns de inte på denna skolan längre. Då slipper jag dem äntligen!
Jag minns en gång då jag väntade på bussen hem från skolan. Ett gäng med nazister spände ögonen i mig och började sjunga: Jag drömmer om ett vitt sverige.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag kunde bara stå där som en rädd liten mus.
Ibland var bussen så full med skolungdomar att man fick stå upp hela vägen hem. Vid ett tillfälle var jag tvungen att göra det och då skriker en av nazisterna längst bak i bussen till mig: Sitt ner din j-vla n***r!!!!
Jag skämdes nåt så fruktansvärt! Visste inte vart jag skulle ta vägen och alla andra i bussen bara stirrade på mig.
Inne på skolan fanns det en lång korridor. Om jag gick i den och såg hela nazistgänget komma emot mig längre fram, då var jag tvungen att gå förbi dem, det fanns ingen annan väg. Ibland vräkte de väl ur sig nåt, ibland lät dem mig vara.
Gick jag förbi dem ute och de stod och rökte, så kunde de blåsa ciggarettrök rakt i ansiktet på mig.
Nu är det ju så att de nazisterna (de flesta iaf) var ifrån Sollebrunn. En del bor kvar här andra inte. En del har fått barn som antagligen kommer att gå i samma skola som Emelie, kanske t.o.m. i samma klass.
Jag gråter när jag tänker på det. Om hon ska stå där som jag gjorde, som en rädd liten mus och bara få höra elaka ord hagla över henne. Vad ska jag göra då? Jag kommer inte att kunna vara där och skydda henne dygnet runt.
Jag vet, det är flera år kvar tills hon börjar skolan. Men tankarna på allt sånt här finns redan.
Hon kommer få höra elaka ord NÅN gång, det vet jag, för det finns så många okunniga människor där ute. Men jag hoppas att hon kommer att bli stark och våga stå upp för sig själv! Det är något som jag och Tobbe måste lära henne. Att ALDRIG NÅGONSIN acceptera!
Måste säga att jag älskar å läsa din blogg, du skriver så himla bra. Man blir verkligen berörd an de man läser. Hoppas varje gång jag tittat att du ska ha skrivit nåt nytt inlägg.
Puss&Kram
Du är så duktig på att skriva Jennie!Man blir verkligen berörd av att läsa den,så tar du upp mobbning som är så fruktansvärd att bli utsatt för.Men du klarade av detta fast det måste ha gjort ont många gånger,men jag är säker på att du och Tobbe kommer att kunna ge Emelie en uppfostran som gör henne stark och självsäker,och även ha ett
leende på läpparna,det stärker en också att bära
med genom livet,titta på dig du går oftast med ett
leende på läpparna. Många kramar till er en x-tra
till Emelie.
Hej gumman! Jag Tycker att det är fruktansvärt att människor anser sig ha rätten att behandla andra pâ det viset. Det är okunniga, obildade människor som inte vet ett skit om världen. En del vaknar förhoppningsvis upp och växer upp och inser att INGEN människa har rätten att stampas pâ. En del gör det tyvärr aldrig...Jag hoppas att lilla Emelie ALDRIG ska behöva utsättas för rasistiska pâhopp. Jag vet hur du känner dig. Varje gâng nâr vi âr i Sverige oroar jag mig för att vi ska stöta pâ dessa skamfläckar för vârt fina Sverige. Varje gâng vi âker hem blir man pâmind om de pâhopp vi varit utsatta för.
I Frankrike känner vi oss fria och det finns sâ mânga "mixade" barn att chansen är ganska liten att mina framtida barn nâgonsin kommer att utsättas för dessa pâhopp. Vâljer vi att ha barn i Sverige vet jag tyvärr att mina barn kanske förr eller senare att bli utsatta. Jag instâmmer med "Farmor till Emelie" med att det bästa ni kan göra är att ge henne en stark och sjâlvsäker uppfostran!
Ismaël hälsar att han och hans bröder finns där för lilla Emelie ;)
Oroa dig inte, vi är sâ mânga fler tillsammans som vet bättre...och tillsammans är vi starka, eller hur?!
Mânga varma kramar
Håller med om att det bästa ni kan göra är att ge lilla Emelie mycket kärlek(det kommer ni ju såklart göra :) och starkt självförtroende.. sen får man bara hoppas att världen någon gång förändras.
kramar!
jag vet ju tyvärr precis vad du menar vännen och jag har precis samma funderingar och farhågor som du, vi får vara starka tillsammans! kramkram
