shandanie

VAD skulle man göra utan sina föräldrar?? De finns där i vått och torrt, de ställer alltid upp.
Jag är snart 30 år, har (snart) två egna barn, men vet inte vad jag skulle ta mig till utan mamma och pappa.
Ibland är det så skönt att få komma dit och få känna sig liten. Som i sommras när jag mådde illa som värst, då fanns de där. Jag bodde där i några dagar. Kunde slappna av och bara bli omhändertagen så där som man blev när man var liten och sjuk. Mammas tjatande om att "nu måste du äta"! Tjat tjat tjat, tänkte man, men det hjälpte ju =)
Pappa som är snäll och lånar ut bilen, så jag kan köra Em till och från dagis, det är guld värt!

Men jösses vad man har bråkat mycket med dem när man var yngre! Jag hade väl kanske ett humör som inte var av denna värld när jag var liten. Mamma och pappa har alltid berättat om utbrotten jag fick, men det har man väl tänkt att det kunde väl inte vara så farligt!
Men nu, när jag har lilla Em och jag ser vilket humör hon har, då kan jag förstå vilket jobb de hade =)
Jag kunde ligga inne på sängen i mitt rum och sparka och slå i väggen hur länge som helst. När Em inte får som hon vill, gör hon likadant.
Jag kunde drämma igen dörren till mitt rum så hårt att det resulterade i att mamma och pappa helt enkelt tog ner den och ställde den i källaren =)

Sen kom man upp i tonåren och det var mycket bråk och skrik då också. Jag var nog ingen lätt tonåring att ha att göra med alla gånger, så vi vet vad vi har att vänta =) Men det är mååååånga år kvar tills Em är där!


Jag är stor, jag är liten
Jag är mor, jag är barn...