1 år sedan!
För ett år sedan gick vi här och väntade på att något skulle hända. Det enda jag kände var lite lätt magont. Inte kunde jag väl för mitt liv tro att det snart var dags. Vi gick och la oss som vanligt på kvällen. Jag sov gott hela natten, kände inga besvär alls. När Tobbes klocka ringde på morgonen och han gick upp, så började jag få fruktansvärt ont i magen. Våran första tanke var INTE (trots att vi gått nästan 2 VECKOR över tiden) att: Oj, nu är det nog dags snart!
Nej då, jag sa till Tobbe att det går nog över snart, så han åkte iväg till jobbet.
Min magvärk gick inte över! Det enda jag ville göra var att trycka på, men jag knep ihop så gott jag kunde =)
När vi till slut kommer in till NÄL så är jag öppen 10 cm! Sen tog det 3 1/2 timme, så var tokfian ute!
Imorgon blir hon 1 år! Jag har väldigt svårt att förstå att tiden har gått så fort.
Det har ju hänt så otroligt mycket under det här året. Hon utvecklas så fort och jag själv har utvecklats en hel del både som människa och som mamma.
Det har varit en känslomässig bergochdalbana. Från att ha känt att jag bara ville gå ut genom dörren, lämna allt och aldrig komma tillbaka igen till att känna en sån oerhörd glädje för denna nya lilla krabat i vårat liv.
Sanningen är att det var inte lätt i början. Det var inte så där mysigt och härligt som man hade hört att det skulle vara. Antar att jag hade en släng av förlossningsdepression. Det enda jag tänkte när jag såg på Em var att jag ville lämna bort henne någonstans. Att det bara skulle vara jag och Tobbe igen. Som tur var försvann de känslorna och tankarna fort!
Nu är hon det bästa som någonsin hänt mig och jag älskar henne mer än något annat!!!
Sv: Jag fick kycklingsallad till förrätt, en typ av varm macka (gratinerad baguette med bla chilikorvar, bacon och hemmagjord ketchup). Till efterrätt blev det Champagne och Tiramisu au chocolat!!
Jag tror nog att det inte alltid är en dans pâ rosor att vara mamma och helt plötsligt bli 3, när man varit tvâ sâ länge. Med ett barn med i bilden förändras ju hela ens liv. Jag har läst att det är vanligt med denna typen av tankar och känslor i början. Ett väldigt fint och ärligt inlägg!
Avslutar med En MASSA GRATTIS-KRAMAR till Emelie frân mig och Ismaël!!!! Och även en kram till dig och Tobbe för att ni skapat nâgot sâ underbart fint bevis pâ eran kärlek tillsammans :) Puss pâ er, hela familjen!!
