Älskade katt!
I söndags var jag, Em, Linda, Ramond, Alva och pappa på betessläpp. Vi åkte till Uddetorp i Skara. Em var besvärlig hela vägen dit och kastade nappar omkring sig. Precis när vi är framme och ska svänga in på gården DÅ sitter hon nästan och somnar!
När vi packat ut oss ur bilen, så begav vi oss bort mot hagen där korna skulle springa ut. Satte ner Em på marken, så hon fick gå lite själv. Det första hon såg var ju naturligtvis en hund, så hon skrek "vovve vovve" och rusade fram mot hunden, men jag hann stoppa henne som tur var. Det var en stor rotweiler och efter det man hörde på nyheterna, så blev man ju lite skraj...
När jag fick stoppat henne och skulle sätta henne i vagnen så blev hon fly förbannad och gapade och skrek. Sen ställde vi oss vid hagen och när korna kom springandes så lyfte jag upp Em så hon såg dem. Då skulle hon naturligtvis ner på marken igen, helst av allt ville hon nog springa in i hagen till korna. Fick mata henne med en massa smörgåsrån för att hon skulle hålla sig lugn.
Efter att vi sett de överlyckliga korna, så var det dags för bulle och mjölk som de bjöd på gratis!
Em fick springa omkring ute på gården och självklart såg hon en annan hund och ropade "vovve vovve". Ägaren till hunden sa att Em gärna fick klappa. Då blev ungen överlycklig =) Hon älskar verkligen hundar!
Idag ska Em vara hos Emelie och till Ems förtjusning har Emelie en hund hemma hos sig just nu =)
Själv ska jag åka in till stan och träffa en kompis som jag ska luncha med innan jag börjar jobba kl:16.
Ska också passa på att säga STORT GRATTIS till min kompis Camilla i Härnösand som har fått en liten pojk!!!! =)
När jag jobbade igår var jag hemma hos en vårdtagare som hade sitt barnbarn på besök. Barnbarnet hade sin lille bebis på 5 veckor med sig. Han var så söt så!!! Man blir ju lite sugen på en till, men när han började skrika så ändrade jag mig ganska fort.
För min del skulle nästa barn kunna vänta minst 5 år till, men av egen erfarenhet så har man ju mycket glädje av ett syskon med ungfär två års mellanrum. Ja, vi får se hur det blir =)
Men ja, tänk att ha Em springandes omkring som en galning PLUS en liten som som man vill ha lite tid att snosa och gosa med... Hur ska man räcka till? Skriv gärna tips på det ni som vet =)
Lena t.ex, hur sjutton hann du med 4 pojkar???? =)
Antar att det aldrig blir riktigt samma med det andra barnet som med det första, som man hade all tid i världen att mysa med.
Måste ju också berätta att Tabbie trivs jätte bra ute! Hon går inte långt, hon springer mellan mig och Em. Ramlar Em och bröjar gråta lite, så springer Tabbie dit och stryker sig mot henne =)
Efter kastreringen har hon blivit OERHÖRT sällskapssjuk. Hon var ju väldigt social innan, men nu alltså! Jag kan inte gå någonstans utan att hon rumpar efter =)
Men purrandet sitter fortfarande i.... Ringde veterinären och frågade om det var normalt. Hon sa att i sällsynta fall kan honkatter efter kastrering fortsätta att gå i löp... Känns ju så där men...
Den 11:e ska vi dit igen och då ska hon få en genomgång av tänderna. Allt för min älskade katt som funnits vid min sida i snart 9 år! Hon har haft många tårar från mig i sin päls, hon har fått stå ut med många flyttar som innebär många omställningar. Hon har tröstat mig många gånger och när hon verkade deprimerad efter att ha mist sin bror, så var det jag som fanns där för henne. Hon är min livs kamrat, bästa vän och en helt underbar katt!
Saknar dig Sotis....
När vi packat ut oss ur bilen, så begav vi oss bort mot hagen där korna skulle springa ut. Satte ner Em på marken, så hon fick gå lite själv. Det första hon såg var ju naturligtvis en hund, så hon skrek "vovve vovve" och rusade fram mot hunden, men jag hann stoppa henne som tur var. Det var en stor rotweiler och efter det man hörde på nyheterna, så blev man ju lite skraj...
När jag fick stoppat henne och skulle sätta henne i vagnen så blev hon fly förbannad och gapade och skrek. Sen ställde vi oss vid hagen och när korna kom springandes så lyfte jag upp Em så hon såg dem. Då skulle hon naturligtvis ner på marken igen, helst av allt ville hon nog springa in i hagen till korna. Fick mata henne med en massa smörgåsrån för att hon skulle hålla sig lugn.
Efter att vi sett de överlyckliga korna, så var det dags för bulle och mjölk som de bjöd på gratis!
Em fick springa omkring ute på gården och självklart såg hon en annan hund och ropade "vovve vovve". Ägaren till hunden sa att Em gärna fick klappa. Då blev ungen överlycklig =) Hon älskar verkligen hundar!
Idag ska Em vara hos Emelie och till Ems förtjusning har Emelie en hund hemma hos sig just nu =)
Själv ska jag åka in till stan och träffa en kompis som jag ska luncha med innan jag börjar jobba kl:16.
Ska också passa på att säga STORT GRATTIS till min kompis Camilla i Härnösand som har fått en liten pojk!!!! =)
När jag jobbade igår var jag hemma hos en vårdtagare som hade sitt barnbarn på besök. Barnbarnet hade sin lille bebis på 5 veckor med sig. Han var så söt så!!! Man blir ju lite sugen på en till, men när han började skrika så ändrade jag mig ganska fort.
För min del skulle nästa barn kunna vänta minst 5 år till, men av egen erfarenhet så har man ju mycket glädje av ett syskon med ungfär två års mellanrum. Ja, vi får se hur det blir =)
Men ja, tänk att ha Em springandes omkring som en galning PLUS en liten som som man vill ha lite tid att snosa och gosa med... Hur ska man räcka till? Skriv gärna tips på det ni som vet =)
Lena t.ex, hur sjutton hann du med 4 pojkar???? =)
Antar att det aldrig blir riktigt samma med det andra barnet som med det första, som man hade all tid i världen att mysa med.
Måste ju också berätta att Tabbie trivs jätte bra ute! Hon går inte långt, hon springer mellan mig och Em. Ramlar Em och bröjar gråta lite, så springer Tabbie dit och stryker sig mot henne =)
Efter kastreringen har hon blivit OERHÖRT sällskapssjuk. Hon var ju väldigt social innan, men nu alltså! Jag kan inte gå någonstans utan att hon rumpar efter =)
Men purrandet sitter fortfarande i.... Ringde veterinären och frågade om det var normalt. Hon sa att i sällsynta fall kan honkatter efter kastrering fortsätta att gå i löp... Känns ju så där men...
Den 11:e ska vi dit igen och då ska hon få en genomgång av tänderna. Allt för min älskade katt som funnits vid min sida i snart 9 år! Hon har haft många tårar från mig i sin päls, hon har fått stå ut med många flyttar som innebär många omställningar. Hon har tröstat mig många gånger och när hon verkade deprimerad efter att ha mist sin bror, så var det jag som fanns där för henne. Hon är min livs kamrat, bästa vän och en helt underbar katt!
Saknar dig Sotis....
Kommentarer
Postat av: Farmor till Emelie
Jo du förstår Jenny att har man världens snällaste
barn så är det inga problem,att ha 4 pojkar.Ha ha tror du mig?Du ser än så länge hänger jag med,måste ju se mina älskade barnbarn växa upp,och vad kul om det kommer flera...
Trackback
