shandanie

Jag var på Pang på Pensionatet med päronen i lördags, Vi hade jätte trevligt och jätte roligt! Det var så mysigt att få vara ensam med mamma o pappa. Egentid helt enkelt =)
Jag passade på att njuta i fulla drag för man vet aldrig hur länge man får ha dem här...
Igår var jag och barnen en sväng hos mamma o pappa. Mamma berättade då att hon vaknat mitt i natten av att hon hade ett tryck över bröstet. Efter en liten stund hade hennes vänsterarm domnat bort och hon blev jätte yr i huvudet och var på väg att tuppa av. Hon hade satt sig på sängkanten och lutat sig framåt och efter en stund hade det blivit bättre. Jag frågade henne om hon inte ringt 112, men det hade hon ju så klart inte!
Idag har hon iaf varit inne på sjukhuset i Alingsås, men eftersom det gått ett tag sen det hände, så kunde de inte säga om det var en hjärtinfarkt eller inte. Men på symptomen så låter det ju som att det var det.
Tänk om mamma hade dött där på natten!
Nu oroar jag mig för att det ska hända igen. Jag vill inte att hon ska dö. Vi kanske inte har haft det allra bästa mor-dotter-förhållandet, men jag vill ju inte att hon ska dö!
När man var liten, så trodde man att ens föräldrar var odödliga. De kunde aldrig dö. De skulle alltid finnas där. När jag sen insåg att så är ju faktiskt inte fallet, då rasade hela världen!
Jag kan ligga och tänka på det på kvällarna ibland och om jag vaknar på nätterna. Att en dag finns de inte längre. Min trygghet. Min hamn att komma hem till. Borta.
Så därför njöt jag i fulla drag i lördags för de finns här och nu och det är det jag ska fokusera på.